inredning & jag

Idag har det äntligen varit en heldag med fint väder. Så innan middagen hos mor passade jag och min älskade C på att besöka kvartersloppisen i sörby. Köpte 2 filmer för 5 kr styck, en skitsnygg cerise glaskruka för 1 kr och lite kläder till lillkillen Linus (min efterlängtade brorson som lämnade magens trygga vrå för lite mer än 2 veckor sen).

Och igår gjorde vi premiärbesöket på nya affären "nille" på Marieberg. Ett lyckat besök då jag hittade snyggt dubbelfärgat presentpapper (bild 1) och snygga grå lådor till min expedit i hallen (bild 3). Prövade dessutom wrapp-appen för första gången. Så det blev en cerise ljusstake (bild 2) från Indiska för 50kr billigare, appen funkade skitbra! Den lila glasljusstaken (också bild 2) hittade motti åt mig på ovan nämnda loppisen för en femma. Duktig mamma! Grejerna på bild 2 står så tätt bara för att jag gjort plats i fönstret så katten ska kunna sitta och glo. Bara så ni vet...

I övrigt är jag kattvakt till världens konstigaste katt. Jättesöt, men hopplöst sur och tjurig och opålitlig. Stryker sig mot en för att sen vända sig om och smälla till en, helt oprovocerat! Börjar tvivla på att jag och Alice blir kompisar under våra två veckor som sambos. Hon är ingen Frasse eller Betty direkt... Saknar dom fortfarande, 2 år senare. Kommer nog aldrig älska en katt som jag älskade Frasse. Han var bara för underbar. Så härligt konstig och knäpp. Och "felgängad" :D (hjulbent fram, kobent bak, ingen svans, höjdrädd och snarkade som värsta snarkaren).

Annars har större delen av söndagskvällen bestått av söndagsångest deluxe. Det är såååå dags att bli sambos känner vi, men det lär tyvärr dröja. Men förhoppningen är att vi blir det innan året är slut. Den som lever får se. På tal om att leva. Nästa vecka fyller jag 26. Närmare 30 än 20. Förskräckligt. Inte så mycket åldern, men kan inte påstå att jag är där jag vill vara för att vara 26. Bor själv i en (dyr) etta, ingen bil, inget KÖRKORT, inga roliga resor och äventyr, inget fast jobb. Inte efter augusti iaf. Vill så inte tillbaka till arbetslöshet och fattigdom igen. Usch, fy och blä för det. Oh well, det är ett senare problem. Ska försöka njuta av mitt jobb på Swedbank så länge det går. Det är spännande tider på jobbet nu kan jag säga. Nästa vecka (tisdag) är sista dagen som kassan är öppen på banken, sen tas det bort. Att berätta för folk att det är kort som gäller nu kan vara ganska utmanande. Men för det mesta går det bra.
Och jag har ju Jessica, praktikanten, som jag har väldigt kul med hela dagarna. Och andra kollegor som gör dagarna roliga. För att inte tala om de roliga kunderna. Innan jag började på Swedbank tänkte jag "oj oj, nu får man skärpa till sig", men jag märker att det mer än nånsin är okej att skoja lite med kunderna, det är därför de gillar mig så mycket. Antar jag.

Idag handlar det inte om inredning, eller något av de andra ämnena jag bloggat om tidigare. Men däremot ska jag blogga om något som berör mig så otroligt mycket mer: Människors rätt att se ut som dom vill. Och det handlar inte om piercingar, tatueringar eller annat aktuellt ämne som väcker både negativa och positiva tankar hos många. Utan om något så naturligt och stenåldrigt som hår. Jag pratar om Melodifestivalen TVÅTUSENFUCKINGTOLV. En glad bibliotekarie i publiken har kanske en av hennes roligaste kvällar detta året, hon viftar med en ballong, ovetandes om att hon snart skulle bli det stora samtalsämnet. Och inte nog med det. Häcklad. Hotad. Varför? Hon vill inte/tänker inte/bryr sig inte om att följa normen som säger åt henne att raka sig under armarna. Jag hatar att erkänna det, men jag själv reagerade också. Skulle aldrig någonsin kalla henne äcklig, feministjävel eller nåt annat korkat för den delen, men, jag reagerade.

För ca en vecka sen hade en Facebookvän gillat en bild som lagts upp av Facebookeventet "Ta håret tillbaka!". Jag blev nyfiken och är sen dess helt och hållet hooked. Varje dag strömmar det in massa bilder på kvinnor som till skillnad från mig, är starka, modiga, vettiga nog att våga vara naturliga. Och jag blir så jävla fantastiskt glad. För den här störda hårfixeringen har alltid stört mig. Kanske för att jag har en sjukdom som heter Hypertrikos och innebär att jag har mer hår på armar och ben än vad som är naturligt för kvinnor. Eller kanske bara för att jag är kvinna, som vuxit upp med "krav" om en hårfri kropp. Nej, ingen har tvingat mig att raka mig, men man har däremot tagit sig friheten att påpeka att jag är hårig, äcklig m.m, om jag valt att inte göra det. 

Det jag inte för 5 öre kan förstå är detta: Varför är hår äckligt på tjejer, men helt okej, och rentutav bra på killar? Vad skiljer hårtussarna åt? Är männens hår av annan sort? En hygienare, mer lättskött sort måste det ju vara, eftersom endast kvinnors armhålehår är ohygieniskt och äckligt? Är det så att folk så frenetiskt rakat / vaxat allt kroppshår under 30-40 år, att man faktiskt under de senaste generationerna vuxit upp i tror att kvinnor inte har hår? Kan det vara så enkelt? Och så korkat? Jag är skeptisk. En del har spekulerat i om det handlar om att männen blir osäkra när kvinnor tar sig rätten att inte längre vara ett objekt. Att inte vara till för att tillfredsställa. Att kvinnor inte längre tänker vara mindre värda. Med tanke på att de allra flesta som skriver vidriga saker till de fantastiska kvinnor som stolt visar upp sina armhålor är män, så ligger det kanske nåt i det. Därför blir man så extra glad när man ser män debattera för detta ämne. Är smart nog att veta att alldeles för mycket skylls på männen, när vi kvinnor väldigt bra på att peka ut varandra, även om vi kanske gör det lite mer i det tysta. Men hey, det är ju det vi har lärt oss. Inte höras och synas för mycket. Det är okvinnligt :P

Jag kan inte påstå att jag tycker hår i armhålorna är varken snyggt, sexigt eller fräscht (därmed inte sagt att det är ofräscht!!) och jag gosar aldrig in mig i Christers mysiga famn utan att ha en kudde mellan mig och armhålehåret. Mest för att det kittlar så förbannat och jag ligger mycket bekvämare med en kudde mellan huvud och axel, men lite för att det inte känns helt trevligt. Inte pga håret, men det är en armhåla liksom (även om Christer sköter sin hygien felfritt, för det gör han verkligen <3 ). Detta medans att jag pillar runt i hans hår på bröstkorgen, som jag älskar att göra. För jag gillar hår. Älskar skägg! För mig är det manligt, sexigt. Och jag kan nånstans förstå om män inte skulle tycka det var lika sexigt med en hårig bröstkorg och mage på en kvinna. Motsatser attraheras, det handlar om biologi, viljan att föra släktet vidare och yada yada. Men detta armhålehår då då. Som är precis lika naturligt för kvinnor som för män. Det är inte konstigt. Som nån skrev på Ta håret tillbaka´s Logg (fritt citerat): "Jag går liksom inte till ICA, köper frön som jag trycker upp i armhålan och sen vattnar i väntan på att det ska växa".

Mest stör jag mig på folk som tror på att man skulle vara både det ena och det andra om man låter bli. Håriga ben? Ja men då måste hon ju vara feminist. Inget illa menat om feminister, absolut inte, men man kanske helt enkelt inte bara känner för att raka benen i en halvtimme varannan jävla dag. Det finns faktiskt roligare saker att göra! Och att lägga pengarna på! 149 kr för 4-5 jävla hyvlar?! Och jag tror det är svaret faktiskt. Konsumtionen! Fatta vilken jävla grej... Hur mycket pengar finns det inte att göra i den branschen? Lär flickor att hår är äckligt, utom det på huvudet förstås, för det ska gärna vara långt, annars är det okvinnligt (WTF?!) så de konsumerar hyvlar och vax med mera i resten av livet. Kanske rentutav betalar för dyra operationer för att slippa skällsorden. 

Christer ringde när jag lyssnade på P3programmet där min nya idol berättade om Ta håret tillbaka. Han frågade vad jag gjorde och jag sa att jag lyssnade på P3 om hårdebatten. C har fått höra rätt mycket om den på sistone, och redan innan festivalprylen hände har det varit ett "hett" ämne. Han sa att han tyckte det hade gått för långt, började bli fånigt. Och jag blev skitarg. Antar att man aldrig nånsin kommer kunna förstå hur en sån "liten" grej kan bli så stort om man aldrig själv haft alla dessa jävla ideal och skit. "Men vi har ju också sånt, vi ska ju gymma osv" har han sagt nån gång. Nej, de allra flesta tjejer / kvinnor, har inga som helst krav på det. Och de flesta jag vet, däribland jag, tycker att det är rentutav så otroligt fult med muskelknuttar. Likaså skägget har han menat på några gånger, det måste han ju raka. Nej igen. Män anses inte vara äckliga om de inte rakar skägget. Det går inte att jämföra. Och även om det var så så tar det betydligt mycket mindre tid! Till slut, när jag skällt lite på honom och han fick ordet igen talade han om att han menade att det är fånigt att det blivit en sån stor grej över lite hår. Och ja, han har ju rätt, egentligen. Han har verkligen rätt, oj vad rätt han har. Samtidigt är det ju uppenbarligen inte så att alla är som honom, som åtskilliga gånger talat om att han älskar mig precis lika mycket oavsett mängd hår på kroppen.  

Det handlar inte om att alla människor, främst kvinnor men självklart inte enbart, ska börja spara varje kroppshår. Det handlar om att man ska kunna bestämma över sin egen kropp, utan att andra ska lägga sig i och ta sig rätter de verkligen inte har. Så enkelt är det. Eller, BORDE VERKLIGEN VARA. 

Så där ja, mätt i magen och inte riktigt lika sorgsen över att spendera söndagkvällen i min ensamhet efter att min fina karl fick åka hem lite tidigare än vanligt. Dagens ämne: Spets. Något som jag hatar att älska. Som jag förr bara hatade. Men det finns onekligen lite charm i det har jag upptäckt. Spets gör sig bra lite här och där.
Som denna fina topp från Gina Tricot (har en i grått):

Andra coola saker man kan göra... Hur gör man såna snygga högtalare utan ljudet påverkas undrar jag dock?

Denna bild hittade jag på en av mina favoritbloggar (www.interiorguiden.se) och hur snyggt är det inte? Just att blanda olika nyanser av färg. Vrålsnyggt! En länk till hur man kan gå till väga för att ordna en sån fin lampa finns här: http://dosfamily.com/2011/01/lace-lamp/

Oj så länge sen jag skrev nåt här. Ork, tid och lust verkar inte finnas riktigt. För att inte tala om inspiration. Är lite svårflirtad. Vill ju helst blogga om inredning, men har inget att skriva. Verkar inte vara så trendig vad gäller inredning, eftersom jag aldrig tycker nåt i tidningar osv är nåt att ha.

Men för att gå över till nåt roligare har jag nu efter 4 månaders praktik på Swedbank fått en visstidsanställning fr.o.m 1a mars (har jobbat min första vecka idag) till sista augusti. Och jag ska ha semester dessutom! Har inte varit ledig på riktigt sen november 2010 så det ska bli väldans skönt! Så för första gången kommer jag kunna spara lite pengar, vilket känns fenomenalt bra. MInst 4000 kr/månad under ett halvår ska sparas. Men tro inte att jag kan roa mig för dom pengarna inte. Har man aldrig haft en vettig inkomst finns alldeles för många hål att fylla. Så här ser prioriteringen ut:
1. Ny dator
2. Springskor, nu jävlar ska jag komma i bättre form. Mina ben är katastroffeta just nu
3. Körkort
4. Underbara men dyra tapeterna till hallen
5. Tv utan svarta streck i bilden

En liten weekendresa till London med min älskade under 2veckorssemestern vore fint... Precis som en ny taturing, var alldeles för länge sen... Nya glasögon vore skoj också men här är nog dessvärre pengarna redan slut sedan länge.

Oh nu kom jag på en grej, har nåt kul att visa ändå. Jag tycker det är i prncip omöjligt att hitta kuliga tavlor. Men så gluttade jag runt lite på Styleroom och hittade en tjej som gör skittuffa tavlor!
http://www.styleroom.se/album/17508

Är det verkligen så man säger...? Lät konstigt när jag skrev det. Men jo, nog är det väl så?
Jag har förut tyckt det varit så drygt att vakna tidigt på mornarna, men sen jag upptäckt att det är mycket lättare att städa, greja och fixa är det rätt... behändigt! Jag hinner med rätt mycket när jag väl bestämmer mig för att göra något alls. Mitt motto är "mornar är tråkiga, då kan jag lika gärna göra nåt tråkigt", typ. Så idag har jag fått upp min nya lampa, som visserligen hänger lite snett, men det är ju en pettitess, och satt fast nya benen på min säng. Plus diskat. Så jag känner mig rätt duktig. Sakta men säkert faller bitarna på plats. Ångrar lite att jag inte köpte lampan i cerist eller grönt... Det är ju detaljerna som gör´et! Oh well. Tror förresten inte jag lagt upp bilden på hur himla tokfint det blev med mattan, så smyger in den här under också.

Igår var jag och C, min älskade älskling som inte klagade alls när han fick vara min privatchaufför <3, och kollade på väggfärg. Har sen rätt länge bestämt mig för grått, men vem tusan hade annat att det ska vara så svårt att hitta en GRÅ färg. Som inte ser lite för blå, lite för gul, lite för röd, grön eller beige ut?! Köpte hem en liten provburk och målade på en bit kartong och kan ni tänka er, trots den grå-älskaren jag är, jag är rädd att det blir för mycket grått? Vad tror ni? Ni får ha i åtanke att jag har massa lull-lull i cerist, lila och grönt :) Men ändå? Och så ska det väl så småningom komma upp lite tavlor, om jag hittar några jag gillar nån himla gång... Och fina, färgglada gardiner förstås. Kanske att man skulle måla 3 väggar och ha en riktigt härlig, färggrann fondtapet. Nåt som livar upp. Jag hatar ju färglösa tråkiga rum. PS: Jag har inte flera av samma kudde, har bara för många och vet inte riktigt hur de ska placeras :D

Sen såg jag i ILVA´s nya reakatalog dessa tuffingar. Nästan så jag blir sugen på att måla min lila... Fast min valnötsbrunsvarta går så fint ihop med mina andra möbler så hoppar nog det. Men lite kul vore det.

Tapetfavoriter i repris och möjliga fondväggar i rummet:

För ungefär 2.5 h sen satt jag och gäspade och tänkte "Nu borde väl klockan vara 22-23 nånting". Den var åtta. Men nu är klockan 22.22 så nu kan man lägga sig med gott samvete, yeeehooo.

Fick veta nåt som kan vara goda nyheter idag, säger inte så mycket mer än så innan jag vet lite mera... Oh så nyfikna ni blev nu va hehe

Idag var en bra shoppingdag. Indiska-kudden har hittat hem, ihop med lite mera julprylar som de rear ut till halva priset nu som vanligt. De lila glasprylarna tycker jag man kan använda året om, tänkte jag ska ta och hänga upp dom i fönstret i olika höjder eller nåt liknande :)

Och så äntligen hittade jag min nyårsklänning! På Blu Di Blu. Tycker varken ditten eller datten om Blu Di Blu men ibland skräller dom och har vrålsnygga grejer. Den här är iofs av märket VILA, och VILA gör ju mycket fint.

Glitter har börjat sälja clipsörhängen, men inte bara det, man kan köpa örhängen som de sen gör om till clipsörhängen. Why didn´t I think of that?

Det bästa med julen är när den är över och mellandagsreorna sätter igång! Spenderade 3 timmar på stan efter att jag slutade jobbet. Var på jakt efter nyårsoutfit, men det gick sådär. Hittar massa snyggt men det är inte snyggt på mig. Däremot gick jag in på Indiska och såg att en kudde jag velat ha i eeeevigheter fanns på rean, så den och lite annat smått & gott ska jag hämta imorgon på lunchen. Folk som älskar Indiska vet säkert vilken det är om jag säger att den är grön och cylinderformad medcerisa sidor. Eller var det kanske lila... Spelar ingen roll, snygg som attan!
Dessa två kuddar är nyheter på Indiska (har dock bara sett den andra "live"). De skulle gärna få flytta hem till mig också... GRÅTT ÄR SÅ SNYGGT! Ska bli uuunderbart när det blir dags att måla här, nån gång efter nyår!!

Ser fram emot att älskling kommer med min julklappspåse med massa fint. När folk frågat vad jag ville ha hade nog sagt att jag gillar inredning, lila och grönt, för jag massa fina ljuslyktor, 2 kuddar m.m :) Bra jobbet C <3 Och min nya gråa matta som jag lät C köpa till mig i julklapp när vi var på Ullared ska äntligen rullas ut, weee! Tror jag visade en bild på den förut, när jag skrev om vad jag ville ha från Ullared... Ja titta där var den!

Tja, det var la allt för nu. Toodles!