Idag har det äntligen varit en heldag med fint väder. Så innan middagen hos mor passade jag och min älskade C på att besöka kvartersloppisen i sörby. Köpte 2 filmer för 5 kr styck, en skitsnygg cerise glaskruka för 1 kr och lite kläder till lillkillen Linus (min efterlängtade brorson som lämnade magens trygga vrå för lite mer än 2 veckor sen).

Och igår gjorde vi premiärbesöket på nya affären "nille" på Marieberg. Ett lyckat besök då jag hittade snyggt dubbelfärgat presentpapper (bild 1) och snygga grå lådor till min expedit i hallen (bild 3). Prövade dessutom wrapp-appen för första gången. Så det blev en cerise ljusstake (bild 2) från Indiska för 50kr billigare, appen funkade skitbra! Den lila glasljusstaken (också bild 2) hittade motti åt mig på ovan nämnda loppisen för en femma. Duktig mamma! Grejerna på bild 2 står så tätt bara för att jag gjort plats i fönstret så katten ska kunna sitta och glo. Bara så ni vet...

I övrigt är jag kattvakt till världens konstigaste katt. Jättesöt, men hopplöst sur och tjurig och opålitlig. Stryker sig mot en för att sen vända sig om och smälla till en, helt oprovocerat! Börjar tvivla på att jag och Alice blir kompisar under våra två veckor som sambos. Hon är ingen Frasse eller Betty direkt... Saknar dom fortfarande, 2 år senare. Kommer nog aldrig älska en katt som jag älskade Frasse. Han var bara för underbar. Så härligt konstig och knäpp. Och "felgängad" :D (hjulbent fram, kobent bak, ingen svans, höjdrädd och snarkade som värsta snarkaren).

Annars har större delen av söndagskvällen bestått av söndagsångest deluxe. Det är såååå dags att bli sambos känner vi, men det lär tyvärr dröja. Men förhoppningen är att vi blir det innan året är slut. Den som lever får se. På tal om att leva. Nästa vecka fyller jag 26. Närmare 30 än 20. Förskräckligt. Inte så mycket åldern, men kan inte påstå att jag är där jag vill vara för att vara 26. Bor själv i en (dyr) etta, ingen bil, inget KÖRKORT, inga roliga resor och äventyr, inget fast jobb. Inte efter augusti iaf. Vill så inte tillbaka till arbetslöshet och fattigdom igen. Usch, fy och blä för det. Oh well, det är ett senare problem. Ska försöka njuta av mitt jobb på Swedbank så länge det går. Det är spännande tider på jobbet nu kan jag säga. Nästa vecka (tisdag) är sista dagen som kassan är öppen på banken, sen tas det bort. Att berätta för folk att det är kort som gäller nu kan vara ganska utmanande. Men för det mesta går det bra.
Och jag har ju Jessica, praktikanten, som jag har väldigt kul med hela dagarna. Och andra kollegor som gör dagarna roliga. För att inte tala om de roliga kunderna. Innan jag började på Swedbank tänkte jag "oj oj, nu får man skärpa till sig", men jag märker att det mer än nånsin är okej att skoja lite med kunderna, det är därför de gillar mig så mycket. Antar jag.